Jag hatar mitt liv! elller nej, jag hatar inte mitt liv, jag hatar min mamma...

Hon är alltid sur, grinig och blir iriterad på allt man gör. Imorse frågade hon vad det är för fel på mig. Jag har tydligen börjat ljuga så himmla mycket, jag ljuger tydligen så fort hon frågar mig något. Men det gör jag inte! jag tallar alltid sanning... eller ockej, istort sett alltid   

hon sa att hn hade försökt ringa mig igår men det har hon inte, jag har inte ens fått ett missat samtal... jag har tydligen alltid ont i uvudet, vilket jag inte har. MEn hon säger att jag har sagt det. vilket jag inte har och jag sa det även til henne... "du ljuger" fick jag till svar.

Dessutom har hon blivit så himmla ososial. Allt hon gör är att sita och spela på sin telefån. Hon spear till och med på den när hon orstar tänderna. det kanse är spel beroendet som får henne att bli som hon är... hmm??

sen klagar hon på att jag aldrig är hemma. Men hur kul är dett att komma hem om någon bara är grinnnig och klagar på allt man gör då fort man kommer hem? Hon fattar inte helller att hon har prolem. Säger man till henne att hon har blivit så sur och grinig och alltid är det nu för tiden får man till svar : det är jag inte allste, det är du som är otrevlig

HOn förstörede min dag!

//PFF